I Brisbane

I Air NZs nya coola helsvarta plan tog vi ett hopp och skutt över det s.k. diket igår och är nu i soliga, varma Brisbane! Hastigt och lustigt bestämdes att jag skulle åka med Mats när han jobbar här i veckan. Har aldrig varit i den här staden förut, så det blir kul att utforska lite. Dessutom är det bättre väder här. Vi lämnade ett ösregnigt Auckland måndag morgon och landade under blå himmel och över 20 grader.

Brisbane är största staden i australiska delstaten Queensland, men betydligt mindre än Sydney och Melbourne, ca 2 milj människor bor här. Fast staden (och hamnen) växer så det knakar, mycket beroende på Australiens gruvindustri som går på högvarv, bland annat skeppas mycket kol ut härifrån till Kina. Runt Brisbane observerade vi stora infrastrukturinvesteringar, nya flashiga broar och motorvägar.

Till skillnad från Sydney ligger inte Brisbane vid havet som många tror, men en stor flod ringlar sig genom staden, så man får väldigt mycket vattenkänsla. Någon kanske minns Queenslands enorma översvämningar förra året som i princip vattenfyllde staden, svepte med det mesta i sin väg, hus, broar och bryggor, och lämnade efter sig tjocka lager av lera när det sjönk undan. Det ser jag inga spår av nu, längs floden finns vackra promenad- och cykelvägar. Till skillnad från Auckland så verkar MÅNGA cykla här. Havet och sandstränder ligger bara ett par mil från själva city, och igår hann vi bland annat utforska några av förorterna längs kusten. Vackert.

Förra veckan och helgen passerade i ett rasande tempo. Det var dels en massa pyssel med svenska föreningen, möte, festfix och skriva nyhetsbrev, dels volontärjobb på observatoriet och en massa annat fixande inför stundande Europasemestern. Sen kom våra ”gamla” vänner Ellen och Steve från Sydney på Aucklandsbesök. Ellen är originalmedlem i mitt internationella Desperate Housewife-gäng, men hon lämnade tyvärr Auckland för 1,5 år sen. Sedan dess har Mats och jag besökt dem i Sydney ett par gånger, men det här var nog sista gången vi träffades allihop, en sista gång innan Jo och Brian nu flyttar hem till USA om ett par veckor. DET blir sorgligt, vill jag inte ens tänka på... Men kul hade vi i helgen, vi drog iväg till en inomhus gokartbana och rejsade runt, runt, och mera runt. Gokartbanan var i två våningar, extra kul att även ha upp och nerförsbacke med svängar i. Attans vad det var skoj, men irriterande när man kör som en gud och ändå lyckas tävlingshetsande män köra om en. OK, jag vann i alla fall damklassen... Och vi har alla blåmärken lite överallt, det var hårda matcher.

På lördagskvällen bjöd vi hem alla på middag hemma hos oss. Efter en inledande Skagenröra och snaps med sång blev det bara bättre och bättre. Söndagen blev desto såsigare, men jag följde i alla fall med Jo som moraliskt stöd och på hejare när hon åkte till en ”allmänhetens bilmarknad” för att sälja deras bil. Och hon lyckades komma till avslut! Bilen ägs nu av nya trevliga människor som betalade ett bra pris! Too easy – som vi säger ;-)

Jo i säljtagen:

Till sist, mycket svenskt att hålla koll på den gångna veckan med princessdop och Loreen som vann melodifestivalen för Sverige – skål och grattis för det!