Sanna & Mats i Auckland: Sommartid och Heritage Week

Så var det dags för det årliga sommaroffret igen, den gångna helgen skruvade vi fram alla klockor, offrade den där timmen sömn och vaknade till sommartid. Nu är det 11 timmars skillnad till Sverige, i några veckor, tills Sverige byter till vintertid, då blir det 12 timmar. Mycket enklare att räkna då, kl 10 här = 22 där, etc.

Och som på given order kom sommarvärmen i helgen. :) Mats jobbade i lördags så Malin och jag passade på att åka på marknader. Först en farmer's market i Oratia i västra Auckland. En riktigt trevlig liten marknad med lokala bönder och matproducenter som säljer sina varor, goda ostar, bl.a. Dessutom fanns där en vingård, ett mysigt kafé och stort dammigt hus packad med udda andrahandsprylar. Malin köpte en kul gammal långbänk från en aula. Den blir fin med mosaik på!

Sen åkte vi tillbaka in till stan och besökte franska marknaden i Parnell. Där var det packat, hit går många av det vackra cityfolket. Lite dyrare, men det säljs också allt möjligt gott, som tröst till Mats som fick jobba i sommarvädret köpte jag bl.a. ett halvt dussin ostron som han fick festa på.

Söndag morgon betyder traditionell långjogg till Point England och myskaffe efteråt med jogggänget. En strålande vacker sommarsöndag! Resten av dagen bestämde vi att utforska lite nya vyer. Auckland firar ett par veckors Heritage Weeks, vilket betyder en uppsjö av olika stora och små evenemang för att fira och synliggöra Aucklands historia. Vi valde en aktivitet i Castor Bay på andra sidan bron, där det under andra världskriget byggdes olika kamouflerade försvarsanläggningar, kanoner, tunnlar, utkik etc. Entusiastiska volontärer gick guidade turer med folk, visade en massa prylar från kriget, levandegjorde historien, och guidade även genom de normalt låsta tunnlarna, som inte ens folk som bor i närheten visste existerade. Riktigt intressant faktiskt, i början av 40-talet kände sig lilla NZ plötsligt hotade av japanernas framgångar i kriget. Många nyzeeländare hade ju lämnat sitt land för att kriga någonannanstans, bl.a. nordafrika. Fram till dess ansågs i princip att NZs bästa försvar var att det är så litet och så långt bort att inget annat land skulle orka komma hit och kriga. Men då började det brännas och det beslutades att snabbt tota ihop lite mer försvar på hemmaplan. Bl.a. lades rader med minor ut i Hauraki Gulf och ett antal spanings- och försvarsanläggningar byggdes på fastland och öar. Nu färdigställdes nog det mesta lagom till att kriget var slut, som tur var hann ju aldrig japanerna så här långt söderut.

Mats i tunnel med en felbyggd trappa - den leder ingenstans!