Sanna & Mats i Auckland: Antarktis besök och Chch Cup hästkapplöpningar

Självaste anledningen till att vi åkte till Christchurch fick visst inte plats i förra blogginlägget, så här kommer fortsättningen....

Förra måndagsmorgonen checkade vi ut från cityhotellet och flyttade ut till "förorten", till Pavilions, ett familjeägt hotell med intressant historia. Det skadades visserligen i jordbävningarna, men lyckades ändå hålla öppet (trots bara en fungerande toalett och inget rinnande vatten, t.ex.) och husera en del av all polis, räddningspersonal, media och annan officiell personal etc. som kom till Christchurch. Efter februari-skakningen blev samliga stora hotell i city helt avspärrade så tillfälligt boende i staden var besvärligt. Dessutom många vars bostad blivit förstört och blivit hemlösa. Bl.a. huserade en internationell språkskola i en av byggnaderna som totalkollapsade, många japanska studenter omkom där, så mycket japansk media kom och bodde tydligen på Pavilions. Ägaren sedan ett 20-tal år hade skrivit en bok om sin familjs historia och på väggarna fanns massor av historiska foton och pryttlar, t.ex. motorcyklar, bilar och en gammal tvättmaskin. Annorlunda.

Men innan vi flyttade in på Pavilions åkte vi ut till kanske det närmaste vi kommer Antarktis, International Antarctic Centre, som förutom att vara en turistattraktion även huserar prylar för NZs, USAs och Italiens Antarktiska forskningsprogram. Från Christchurch flyger Herkulesplan många som av olika anledningar ska vara på Antarktis.

Jätteintressant plejs. Vi upplevde en antarktisk storm, -18C inkl vindfaktor. Burr!! En tur över kullar, genom vatten med en äktsvensk Hägglund bandvagn (Bv 206) från Örnsköldsvik. Åkte på en 4D båtresa till Antarktis, komplett med gungande hav, iskrockar, vattensprut, snö och vindar. Tittade på pingviner. Och en massa, massa andra fina displayer om denna fascinerande kontinent. Ett par, tre timmar försvann snabbt.

Rejäla svenska produkter krävs för Antarktis

Mats provar Antarktisliv från förr

Krama en leopardsäl

Små blå pingviner (ville inte kramas...)

På måndagskvällen mötte vi upp med Mats kollegor och kunder med respektive som kommit för att avnjuta årets stora tisdag, Cup Day, Christchurch motsvarighet till Elitloppsfest, travkapplöpningar. Fast här klädde alla upp sig, modeshow och stilspotting ingick. Ja, de flesta damer hade någon form av huvudbonad - något jag får skärpa till nästa år, om chansen återkommer förstås.

För oss gick väl själva totospelandet sådär, men vi minimerade i alla fall våra förluster tack vare några bra gissningar bland stolpskotten. Bara att förstå hur bettingen går till var en utmaning. Ett par stycken i sällskapet var lite mer rutinerade och vann faktiskt flera tusen kronor, de var glada. Faktiskt var det en danskägd häst med svenskt blod i ett av loppen: Peak, efter den världsberömde, numer avlidne, Sugarcane Hanover. Den vann!! Tyvärr spelade vi inte på den, eftersom vi inte fattade svensk-kopplingen förrän efter loppet.

Vädret var väl sisådär, med lite halvkyliga vindar, inte för att man skulle tro det när man såg vissa unga kvinnors (brist på) klädsel, men själv var jag nöjd att behålla jacka och halsduk över klänningen.

Starten gååååår