Ännu en aktivitetsfylld vecka har lagts till historien. I onsdags kväll gick vi ut på stan som vanliga människor och var på show, Cirque du Soleil's Michael Jackson turné kom till Auckland. Den innehöll det mesta och lite till, fantastisk musik förstås, högt tempo, otroliga scendräkter, akrobatik på hög nivå, humor... vi var mycket nöjda. Dessutom gick vi och åt gott på Hanoi Café innan showen. Servitrisen höjde lite på ögonbrynen över det stora antal smårätter vi beställde, men allt gick ner. Jag hade själv både sim- och cykeltränat tidigare på dagen och var hur hungrig som helst.
I torsdags var det dags för en ny vandring med damgänget. Waiheke Island har jag skrivit om ett antal gånger, ön som ligger 40min från stan är känd för sina vackra vingårdar och härliga stränder, där organiseras varje år en vandringsfestival. Vi valde att följa med en guidad heldagsvandring på halvön Te Whau på den södra kusten. Förutom att gå i vacker natur hela dagen besökte vi också en olivoljeproducent (Rangihoua) och provade olivoljor, en vacker trädgård (Dead Dog Bay) och tittade på skulpturer, samt en vingård (Te Whau) där vi åt en sanslöst god lunch med vidunderliga utsikter över hav och land.
Skulpturer och trädgård:
Konstverk av gamla grönsakslådor:
Toppläge för restaurangen på Te Whau vingård:
Alla dessa vyer...:
I fredags kväll fick vi chans att klä upp oss vilket vi tycker är rätt kul. Tyska handelskammaren i NZ firade sin 30-årsdag med galamiddag på ett av stadens hotell, the Langham. Kvällen till ära fick jag tom lov att inhandla en ny klänning, vilket jag gjorde häromveckan med kompisen Maria som smakråd. Fördomar om tyskar har väl de flesta, och några besannades under kvällen, bl.a. av ett urtrist tal på tyskengelska, men totalt sett var det en trevlig fest med utsökt god mat och vin samt lite dans innan det var dags att nanna kudden.
Veckan avslutades med Aucklands halvmaraton (21,1km), i söndags morse gick vi upp i svinottan för att ta färjan över till starten i Devonport, köerna var långa, men trots att flera tusen människor ska skeppas över hamnen gick det faktiskt ganska smidigt.
Senast vi sprang för två år sen har bansträckningen dragits om litegrann så det var något färre backar i år, dock springer vi fortfarande över Harbour Bridge. Perfekta förhållanden också, mulet och knappt någon vind. Och äntligen kändes det som träningen gett resultat! Jag var oförskämt pigg under den sista fjärdedelen av loppet, kunde öka farten och springa om de flesta, onekligen en skön känsla :-) fast det kanske egentligen betydde att jag började för långsamt... Hursomhelst klarade vi båda personbästa på distansen, Mats sprang på 1.47 och jag på 1.53. Efteråt firade vi med att gå på den numer traditionella Skandinaviska julmarknaden i danskarnas hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar