Fly a Jet

Det är klurigt med presenter till folk som har allt de behöver och som inte önskar sig något... som bekant! Mats och jag är rätt värdelösa på presenter överhuvudtaget. Men min julklapp till Mats förra julen var ett presentkort att flyga riktig flygsimulator en timme tillsammans med en utbildad pilot, entusiastiske Alex, i en Boeing 737-800, den mest sålda kommersiella flygplanstypen i världen. Över 4.000 B737or av olika modeller flyger omkring i världen idag, och tusentals beställningar på nya finns tydligen. De är populära speciellt hos budgetflygbolag, amerikanska Southwest har över 500 st, flest i världen, Ryanair flyger bara B737or och har drygt 300 st. 

Presentkortet utnyttjades i måndags. Det hela var riktigt coolt, Mats fick välja vilka flygplatser som helst i hela världen han ville starta och landa på, och efter instruktioner fick han sköta allting själv efter bästa förmåga. Hela flygningen finns på DVD så den går att återuppleva igen. Om man nu tycker det är kul...

Jag fick sitta med i kabinen bakom piloterna och observera. Observera förresten, från mitt baksäte hade jag betydligt mer makt än så över flygningen, i mina händer fanns all kontroll över väderförhållanden och fel på flygplanet, jag kunde göra flygningarna mycket roligare och mer dramatiska. :-) 

Stressande var dock att bestämma vilka av tiotusentals olika flygplatser att välja...? På en timme hann Mats starta och landa från Seattle, Wellington och Hong Kongs gamla flygplats, med inflygning mellan tvättlinor. Ett tips är att välja flygplatser man känner till, det var definitivt roligare att kunna känna igen sig. Seattle t.ex. har varken Mats eller jag varit i, glöm att leta landmärken vid inflygningen, och det var faktiskt svårt att hålla koll på om vi flög norr eller söderut, jag visste inte att det är så platt i Seattle... Wellington var lattjo, det såg precis ut som det gör med berg och hav överallt med liten fjuttig landremsa att dänga ner kärran på.

Och vädret då? Jo, jag öste på med alla möjligheter som fanns, snö, regn, blixt och dunder, hårda byiga vindar som gärna bytte riktning i olika luftlager, noll sikt, bränsleläckage, fel på landningsställen, etc. That's me. Men Mats kraschade faktiskt bara en gång, i Seattle landade han mellan landningsbanorna och skyltarna flög all världens väg. Efter det mumlade Alex något om "crazy weather" och tyckte att jag skulle vara lite mindre radikal med vindbyarna... OK, Hong Kong landningen var väl inte den mest bekväma heller... Men skojigt var det! ;-)