Läckberg, McCall Smith och kompisens flyttpanik

Högt och lågt från den gångna veckan, fortfarande njuter vi av vackert höstväder, halvkyligt (runt +10) på morgnarna, men soliga, hyfsat varma dagar (uppåt +20). Jag har svårt att slänga de sista tomat- och paprikaplantorna, de är anskrämliga, men senaste veckan har jag faktiskt plockat av en handfull små mogna tomater och röda paprikor. Fast idag konstaterade jag att nu är det nog slut, solen räcker inte till. 

Förra veckan försökte jag hjälpa en kompis som har genomlevt ett år av stora livsförändringar, hon har skiljt sig, sett yngsta barnet flytta och börja på universitet, skaffat sig nytt jobb, nytt förhållande, och sålt stora, fina huset som varit hem i många år. En kulmen var just att lämna detta hus, i fredags... inga detaljer, men jag önskar ju att hon hade bett om hjälp tidigare! Min hjälp kändes lätt slumpmässig och panikartad. Flytta - det är en svår konst... Jeeeezuz, i fredags, med nya ägarnas flyttbil på ingång höll vi fortfarande på att röja ur köksskåp och packa ner kontoret! Många, många helt användbara saker fick hastigt slängas i sopcontainern. Nåväl, det är bara prylar - rensa och släng i tid govänner! Begreppet "flyttstädning" existerar förresten inte här. Som svensk skulle jag få slag om jag hade lagt dyra pengar för att välkomnas av ett delvis ostädat hus... 

Det årliga författarfestivalen Auckland Writer Festival skedde förra veckan. Under fem dagar samlades ca150 författare från när och fjärran för att läsa högt, föreläsa, debattera, underhålla, etc. I år deltog en svensk representant, Camilla Läckberg, hon är ute på PR-turné "down under" inför släpp av filmer (Fjällbackamorden) och ny bok (Lejontämjaren) närmaste månaderna. Alla hennes tidigare böcker finns utgivna här och säljer tydligen helt OK både här och i Australien. 

Så i min egenskap av redaktör för svenska föreningens nyhetsblad mailade jag hennes agent och frågade om vi kunde få en intervju med vår svenska kriminaldrottning - det gick alldeles utmärkt! I lördags morse fick Emma och jag fika en hel timme med Camilla, verkligen jättetrevligt, många skratt blev det! Dessutom är hon kattägare (ursöt norsk skogskatt), och dem måste man ju gilla, haha. Tycka vad man vill om Camillas författarskap, svenskar är väl generellt bra på att racka ner på folk som sticker ut, men jag gillade verkligen Camilla som person och kvinna, ett proffs, hon vet sina begränsningar och satsar på sina intressen och styrkor. I över 10 år har hon författat och promotat sig själv, sålt grymt många böcker, (över 12 milj i 55 länder, varav 3,5 milj i Sverige), tjänat pengar, fått bra recensioner t.o.m. i USA, så de stora talens lag gäller; hennes karaktärer och storys är helt enkelt omtyckta av många, like it or not. I Spanien, av alla länder, har hon nästan rockstjärnestatus, över 200m kö till hennes boksigneringar, "det är helt galet" var hennes ord. Hon kallade sig själv för litteraturens Foppatoffla, och såg mest fördelar i att slippa hoppas på samtal från Nobelpriskommittén! :-) Emma och jag hade tydligen så trevligt att vi totalt glömde bort att ta foton! Nåväl, hon var sig lik :-).

På tal om rockstjärnestatus så är väl Alexander McCall Smith någonstans däruppe också. Han har en helt sanslöst hög produktivitet, skriver 4-5 böcker per år! De är väl förresten inte heller några som Nobelpriskommittén läser? Av rena farten gick Mats och jag på hans "uppträdande" i fredags kväll, tillsammans med tusentals andra människor i den största aulan i stan. Han skriver ju positiva och kluriga böcker, och var verkligen hysteriskt rolig. Nästan en stand-up comedy show på skolad, vältalig skotska, dock satt djupt han nerhasad i en fåtölj och vevade omkring med sina läsglasögon...