Våra nyfunna vänner Susanne o Pähr, som har haft 9 sabbatsmånader här i Auckland, åkte hem till Skellefteå går kväll, med sin lätta packning... Alla reser visst inte i koklass med en (1) 20kg väska... Haha.
I natt kom förresten vintern till Auckland, ner till +3, sängen var preparerad och elfilten värmde gott, men i morse var det +9 i köket. Burr! Men idag hade vi en strålande solig dag, och Mats har minsann roat sig med att ta ut kinesiska kunder till Waiheke på vin och olivoljeprovning.
Det var bara en liten detalj innan avfärden, de "glömde" sälja sin bil. Jo, ja, jag förstår att det var högprioriterat att hinna med en veckas semester på Bora Bora innan hemfärd, då blir det stressigt på slutet och vissa saker får helt enkelt nerprioriteras. Tur att det finns vänner kvar i stan. Jag sätter nu bilnasare på mitt visitkort. Än så länge går det dock segt. Annonsen har varit på nätet sen i lördags. Inte en dj-l har ringt. Ett bluff-SMS mottaget. En emailfråga besvarad. That's all. Det kan ta tid det här...
En annan ny potentiell visitkortstitel är barnläsningstränare. Häromsistens på middag hemma hos danske konsuln lyckades jag bli indragen i ett nytt volontärprojekt. Strax utanför det rika medelklassområde där vi bor finns stor fattigdom. Glen Innes Primary school ligger bara några km från vårt hus, där går fattiga familjers barn. Av drygt 200 barn är bara 3 "vita", vilka är barn till skolans lärare eller personal. Övriga är polynesier eller maoribarn som inte får den bästa starten i livet. Volontärprojektet samlar människor som kommer en timme i veckan för att träna de yngsta barnen att läsa. Förra veckan var jag där på genomgång, snacka om att vara utanför komfortzonen! Jag har väl aldrig pysslat med barnaktiviteter?! Idag var min premiär med sexåringar. På en timme ska vi hinna kolla tre barns skriv och läsning, jag hann med två och en halv. Vissa barn har helt klart koncentrationssvårigheter, absolut, men de var jättegulliga och entusiastiska.
Min löpning ligger på is sedan en dryg vecka, efter förra söndagens långspringning var högra knät klart missnöjt, molande värk och lite svullen.
Jag skulle förmodligen inte oroa mig om det inte hade varit bara en dryg månad kvar till min veckovandring med systrarna i Schweiz. Då måste knän, rygg och ben hålla! Har besökt physio ett par gånger, hon misstänker överansträngning, vi provar tejp, massage, nålar och vila. Hoppas hon har rätt. Istället får jag cykla och simma mer.
I söndags drog Mats och jag ut på lite turistande i Devonport. Hittade ett "nytt" museum, Navy Museum, allt om NZs marina militärhistoria, vilken inte är så lång, men det räckte för att hålla min make sjökaptenen underhållen ett bra tag. Och så hade de ett bra fik också.
Sen gick vi en promenad runt North Head och tittade på havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar