Cykeltur över Auckland Harbour Bridge, och längre

GLAD LUCIA! Nej, här har vi inte lussefikat, i det Lewiska hushållet finns ingen julstämning, jag har morgontränat och Mats åkte tidigt till hamnen för båtjobb. Vädret inbjuder inte till julmys heller, Auckland har varit täckt av en grå filt senaste dagarna, regn och hårda nordvindar.

Söndag morgon, kl 04.00 började klockradion prata! Nyheter och en lång land och sjöväderrapport. Kändes väl sådär, just där och då i varma sköna sängen. Becksvart ute och vinden ylade kring husknutarna, enligt vädermadamen skulle dagen bjuda på vindstyrka 25 knop med byar till 35. (Om det säger någon något?) Enligt arrangörerna skulle ingen få cykla över bron om vindstyrkan var över 40… så det var ju tur… att det bara blev 35 alltså?

Auckland Harbour bridge är den största trafiklänken mellan norra och södra Auckland, fyra filer i varje riktning. Tusentals människor pendlar över i bil eller buss, när t.ex. en olycka händer på bron blir det totalt kaos i stan, speciellt en fredag eftermiddag. Bron har ingen plats för varken tåg, cyklister eller gångare, så det är en stor grej att få tillstånd att stänga av delar av bron och låta folk att ta sig över utan bil. Hittills har det bara skett en gång om året - för Aucklands hel och halvmaraton (vi har ju sprungit över den två gånger). I år var alltså premiär för ett cykellopp!

Starten för TelstraClear Challenge skulle gå 06.00, då stod vi redo, på Shelly Beach Road, tillsammans med ett par tusen andra lycraklädda cyklister, de flesta med fina racercyklar, många, många tusen dollars värde på den där gatan. Minuterna gick, man förstod att det var någon försening, men hörde inte ett dyft av speakern. Vi hade heller inte riktigt klätt oss för att stå stilla på en blåsig gata, efter en timme började kylan söka sig in i märgen… brrr. Kl 07.27 fick vi äntligen rulla iväg. Spektaklet att få cykla över bron skedde under de första 2km, sen var det bara 108 kvar…

Många, långa vindpinade kilometer avverkades, backe upp och backe ner, genom vacker nyzeeländsk landsbygd, bland får, kor, hästar, genom små byar och över åsar med milsvida gröna vyer. Det är verkligen inget platt landskap här, enligt GPS avverkades 1400 höjdmeter. F-n trot? Dessutom 3,5km på grusväg! OK, ibland trodde jag att vinden skulle kasta mig ner i diket, men till stor glädje slapp vi både punkteringar, regn och sol under dagen. Solen tittade fram några minuter varpå det genast blev smällvarmt. Vi cyklade det hela i någorlunda prattempo och rullade i mål efter drygt fem timmar, ganska ömma och stela, men nöjda - då hade de bästa gått i mål ett par timmar tidigare… Förresten var sträckan 112 km, de där sista 2km extra är irriterande långa, man ser på cykeldatorn att man borde vara i mål men vägen bara fortsätter…

Målet ute i Kumeu är 25km från Auckland, så innan vi fick ställa oss i duschen tog det ytterligare ett par timmar av transportlogistik att återbörda deltagare och cyklar till stan igen. Kanske inte behöver sägas att vi inte gjorde många knop resten av söndagen, vi lagade en riklig middag, drack lite vin och somnade i TV-soffan! Tror jag ska låta cykeln stå i fred några dagar nu.

Mot alla förbudsskyltar!

Första kilometern - njuter av utsikten:

Grusväg!!!

I mål!!

En lastbil med cyklar, många tusen dollars värde där