London OS, Raoul Wallenberg, mm

OS, förkylning och ond vad! Tre anledningar till att jag inte besökt bloggen på ett tag. Beklagar!

Min vänstervad lider av en mindre sträckning, först pga en klantmanöver i Sverige, sen ytterligare en gång för ett par veckor sen när vi var ute och sprang en kall och mörk morgon. Sjukgymnasten har fått massera, trycka, tejpa och sticka nålar i vadmuskeln vilket har varit framgångsrikt. Dessutom ett litet träningsprogram för att stärka min uppenbarligen svaga vad. Efter ett par behandlingar var jag helt smärtfri, i alla fall tills i morse, då vi tränade backintervaller. Vaden höll god min några vändor, men sen sade den ifrån, ajaj. Ett par dagars vila så borde jag kunna springa igen.

Ond vad tejpad med kinesiologitejp

Min förkylning, en dryg vecka gammal, är mest irriterande, jag är en usel patient, avskyr att vara sjuk, inget tålamod alls, försöker vila men blir mest rastlös och får inget vettigt gjort. Inte borde man träffa och smitta kompisar heller. Fast många är/har varit däckade i år, som vanligt under ett vinterhalvår härjar flunsan, men den har vi hittills klarat oss ifrån. Ta i trä.

OS i London! Så kul! Vilken häftig invigningsceremoni! Go Britain! Rowan Atkinson var underbar! TV sändningarna här är faktiskt generösa. En av ”free to air” kanalerna sänder OS 24 timmar om dygnet. Nu bortser jag naturligtvis från två saker: 1) att vi sällan får se svenskar tävla – men det beror kanske mest på att de inte presterar så mycket? (Grattis Silver-Sara!), och 2) att all direktsänd action sker nattetid. Sömnen blir lite lidande, men å andra sidan vevas repriser och sammandrag hela dagarna när vi är vakna.

TVs fokus är inte helt oväntat att visa ALLA tävlande kiwis. Två bronsmedaljer hittills. Fälttävlanlaget och ett par damroddare. Ett litet land som NZ måste ju fokusera resurser på några få sporter, t.ex. rodd - jag har nog aldrig sett så mycket rodd i hela mitt liv. Man skulle kunna tro att halva befolkningen ror! Att gymnastik och simning erbjuder oändligt med varianter – men rodd verkar inte långt därefter!? Män, kvinnor. En åra, två åror. En, två, fyra, många i båten. Vanliga kvalheat, uppsamlingheat (repechage = andra chansen), kvarts- semi-, B-finaler, A-finaler...! Rodd är i alla fall enkelt att följa, rak bana, max sex båtar åt gången, men segling?! Många varianter, men som TV-sport är det mest förvirrande, svårt att hänga med... Idag ska velodromcykling börja, där finns ett antal kiwiska medaljhopp också :-)

På lördag skulle Raoul Wallenberg ha fyllt 100 år. Detta uppmärksammas här av Israels, Ungerns och Sveriges ambassader och konsulat, samt Aucklands judiska samfund. Redan idag gick Mats och jag till en trädplanteringsceremoni som var mycket stämningsfull. Ett pohutukawaträd planterades vid Aucklands stora War Memorial Museum, och en minnessten avtäcktes. En stor svensk man hedras förtjänstfullt, men förutom Mats och jag, var bara svenske konsuln på ceremonin. Var var alla svenskar? Dessutom undrade jag lite över valet av träd, pohutukawaträd är förvisso majestätiska, typiskt nyzeeländska, lever i hundratals år och gröna året om, men varför inte ett svenskt träd? Hängbjörk eller sparbanksek kanske?

Aucklands borgmästare Len Brown håller minnestal

Den svenska representationen: