Mysteriet Larson löst

Igår hängde jag ett halsband med telefonnummer på "vår" katt, resultatet lät inte vänta på sig. Idag ringde mamman i en familj som bor ett par hus bort och undrade. Jag tackade för att hon ringt och förklarade att jag försökt hitta ägarna till katten som hänger hos oss, när katten är helt omärkt blir det svårt. Lite skuldmedveten förklarade hon att de hållt på och renoverat huset och köpt båt så de hade inte varit hemma så mycket i sommar... jo, hon hade märkt att katten varit borta en hel del... EN HEL DEL?! Larson har ju i princip bott hos oss sen i nyår?! Hon höll också med om att det nog vore en god idé att registrera honom med microchip. Öhdöh!? Vissa människor... suck.

Nåväl, nu vet de var han håller hus, och vi vet var han hör hemma. Det känns tryggare så. Larson heter förresten Hercules i sitt "riktiga" hem. Den romerske guden känd för sin stora styrka och många hjältedåd - är inte det ett hyfsat  pretentiöst namn på en kastrerad liten katt som inte trivs hemma?! Men visst, han verkar ju gilla äventyr... Så länge de släpper ut honom ur huset är jag ganska övertygad om att han fortsätter hänga hos oss. Dock ska de tydligen flytta om ett par månader, då blir vi väl kattlösa igen. Snyft.

Skeptisk Larson med pinglande halsband:

Den gångna helgen i Coromandel var jättetrevlig. Regnet höll sig borta i lördags och mitt på dagen hölls en liten privat informell ceremoni på stranden, några nära vänner sade några väl valda ord, Malins syster spelade gitarr, och brudparet avlade några kärleksfulla extralöften till varandra. Julian lovade t.ex. Malin att han skulle tycka det var roligt att åka till IKEA med henne, hahahaha!
Det var så underbart mysigt att stå där med sand mellan tårna vid vågorna som rullade in på stranden i Hahei, vi gäster var sommarfina i shorts och flipflops. Härligt avslappnat!
Efter ceremonin serverades lunch och senare på kvällen hade vi grillfest. Alla gäster bodde på campingområdet där det fanns många olika boendealternativ, från tältplatser till större strandvillor.