En vecka i Townsville med omnejd, del 2

På torsdagen lämnade vi den paradisiska ön för att utforska fastlandet. Regionen är bl.a. känd för sockerrörodlingar - tusentals hektar sockerfält - mycket socker blir det! Körde söderut från Townsville ett par timmar i hettan, spikraka vägar, temp stadigt runt +35C. Vi ville ogärna gå ur den något svalare bilen...

Typisk GPS bild

Lite varmt...

Kontrollerar kvalitet på sockerrör, lyckligtvis utan att se en taipan

(en av världens tre giftigaste ormar - bor gärna i sockerfälten och jagar råttor)

 Skördade rör hackas och fraktas till fabrik i oändligt långa tåg

Man ska inte bara vara slö på semestern, hjärnan ska ha sitt också! Vi besökte Australiens största havsforskningsinstitut som specialiserar sig på forskning kring tropiska hav, korallrev och dess ekosystem.

Intressant var också att åka ett par timmar rakt in i landet, till Charters Towers, en guldgrävarstad som boomade i slutet av 1800-talet, då bodde 25.000 pers här och staden hade t.ex. 65 hotell. Nu betydligt mindre, men många pampiga byggnader är bevarade, här börshuset som är galleria och café.



Vi bodde på Leahton Park, en ranch mitt ute på prärien utanför Charters Towers, hos Lynda och Michael med djur. De var fans av amerikanska western stilen, hela stället andades cowboy. Specialiteten var boskapsuppfödning av rasen Texas Longhorn, Michael är sadelmakare och tillverkade bl.a. skräddarsydda westernsadlar (of course). Hur trevliga som helst. De gör också en del turistaktiviteter, men inte då vi var där för de var upptagna inför ett bröllop på ägorna följande dag.

 

I mitt ännu superförkylda tillstånd var jag dock helnöjd med att softa bland djuren; kor och kalvar, rådjur, hästar, hundar och absoluta favoriten - kängurubarnet Penny! Många känguruer dör på vägarna, så även Pennys mamma, som olyckligtvis hoppade ut framför Lyndas bil och tvärdog. Ur hennes pung kravlade dock lilla Penny ut, helt oskadd. Lynda och Michael tog sig an henne, nu är hon knappt ett år gammal och studsar glatt omkring som en hund på ägorna. Hon betar mest gräs, men följer husse och matte troget och sover på terrassen utanför deras sovrumsdörr... SÅ SÖÖÖT! Det var svårt att slita sig! Fast om Penny fortfarande slingrar sig runt våra ben om något år, vid frukostbordet, då undrar jag hur gullig hon kommer vara - lika stor som en vuxen människa?! Men de tror att när Penny blir könsmogen blir hon troligtvis bortlockad av en uppvaktande hane på prärien. Hon är ju helt fri att hoppa iväg närsomhelst, och det finns gott om känguruer i närheten.

 

Penny var husse och matte trogen, men inte lilla terriern Itsy, med gäster på gården lämnade hon sin familj och bevakade istället oss, hon tillbringade natten utanför vårt hus. Lattjo hund. 

Imponerande Texas Longhorn vid vattenhålet

Vackra Percheron hästar drar gårdens prärievagnar

Penny vill också ha frukost!!

Utanför vårt lilla hus med kidsen - Penny och Itsy

Och jag som har en fascination för kyrkogårdar hittade en annan guldgruva i Charters Towers, många spännande gravstenar där inskriptionen även berättade hur personen hade dött, vanligt var naturligtvis gruvolyckor, men även påkörd av tåget, drunknad, eller dött av elektricitet... dock blev kyrkogårdspromenaden ganska kort i +38C.

Vi åkte tillbaka till kusten via Ravenswood, en annan historisk (spök)gruvstad, men där kunde vi kolla in en gammal guldgruva där man återupptagit driften på senare år. Inte särskilt vackert med dagbrott, men det är ju mycket yta här och väldigt få människor...

 

Norra Queensland så här års är alltså varmt och torrt, torrt, torrt, men bara om ett par, tre månader är det fortfarande varmt, men istället riktigt, riktigt blött. Mitt ute på prärien passerade vi den här flodmätaren...

Den översta markeringen är från 1946, då flödade Burdekinfloden 21.79m över sin bädd!! Under den 2009, 20.75m. Svårt att tro nu när Burdekin var så här beskedlig. Vi förstår varför många har en båt i trädgården...