Sanna & Mats i Auckland: Påsk i Northland

Mer om långfredagens nöjen - så här kul var det att surfa nerför sanddynerna vid 90-mile beach.

Och så här ser det ut att köra bil på samma strand, som trots namnet alltså är ca 90km lång (inte 90 miles...). Det ser ödsligt ut på vår video, men vi mötte både andra bilar och turistbussar, dock är det inte högsäsong däruppe nu, annat är det nog under högsommar. Fyrhjulsdriven bil rekommenderas, men vi såg flera vanliga bilar som klarade sig fint, vi fick dock hjälpa några vilsna asiater som inte riktigt fattat konceptet, det finns inga vägskyltar på stranden, karta är bra, t.ex. Man avråds att köra vid högvatten, men sanden är verkligen stenhård, man kan lätt köra i 100 knyck. Däremot finns bara ett fåtal ställen som leder ut på stranden, någon av dem är mer som sandlådor, eller en å, inte att rekommendera utan fyrhjulsdrift.

Påskaftonslördag blev en besvikelse för undertecknad, jag hade bokat att dyka på vraket av Greenpeacefartyget Rainbow Warrior. Hon sprängdes av franska säkerhetstjänsten i Aucklands hamn 1985, efter den skandalen bärgades hon, bogserades upp hit och ligger nu sänkt som ett rev vid nordkusten. Men vädrets makter samarbetade inte, och min dyktur ställdes in. Istället "tiki-tourade" vi vidare i området, släntrade omkring på marknaden i Kaitaia och köpte grönsaker, vidare ut till kusten i Ahipara (sydliga änden av 90 mile beach) gick en strandpromenad och åt lunch.

Påsklördagens eftermiddag ägnades åt vinprovningar. Först letade vi oss uppför en anonym grusväg och hamnade på Waitapu (Wai=vatten, Tapu=helig), en liten mini(mikro)vingård där pratglade apotekaren och vinmakaren Eric Shackleton huserade. Han verkade inte direkt ledsen över att få sällskap, vi blev säkert där i över en timme och babblade om allt möjligt medan han visade oss runt sina vackra ägor med vidunderliga utsikter över land och hav, samt serverade smakprover av sina utmärkta rödviner. Han var riktigt festlig, även hustru Sandra kom hem efter ett tag, och förutom att vi köpte en låda av hans vin, försåg hon oss med en påse feijoas och guava. Okahu Estate var den andra vingården längs vår väg. Lite större, lite mer kommersiell och några fler besökare. Här avsmakade vi både vitt och rött och eftersom de hade påskrea åkte vi därifrån med ännu en låda viner till bra pris. Hoppas de räcker ett tag... :-)

Waitapu, familjen Shackletons hem och vingård

Eric och Mats med en låda vin

Påsksöndagen bjöd på blandat väder, började i strålande sol, men framåt lunch strilade regnet, så en dag på stranden var inte att tänka på. Så vi utforskade vidare, och lärde oss bl.a. en hel del om de majestätiska Kauri träden, framförallt om kådan (gum) som blev råvara en nyzeeländsk storindustri kring förra sekelskiftet. Under 1890-talet uppskattas 20.000 pers ha arbetat i "gum"-industrin, större än NZs betydligt mer kända guldindustri. Kådan grävdes upp ur torvmossarna (se nedan), exporterades till England och USA där det användes bl.a. till fernissa.

Långt innan människor kom till NZ var Northland täckt av kauriskog, men här i nordligaste Northland finns inga kauriträd längre, de växte här senast för 45-50.000 år sedan. Vad som fick dem att "dö ut" häruppe finns många teorier om, forskarna pekar på plötsliga händelser, tsunami, meteorit, vulkanutbrott, etc. eftersom så många träd finns bevarade i torvmossar häruppe. Inte bara ett lager träd, utan flera, arkeologer har grävt fram ytterligare träd UNDER de ursprungligen kända 45-50.000 åriga stockarna, nyligen hittades stockar som har daterats till ca 100.000 år gamla. "Swamp kauri" är idag en egen industri, enorma kauristockar grävs upp, torkas försiktigt och används till skapa vackra träting som säljs dyrt - med rätta. Var köper man annars något skapat av så gammalt levande material?? Mats och jag var heeelt fascinerade efter ett besök på Gumdiggers Park, ett ställe som såg rätt oansenligt ut när vi kom dit.

Mats på väg upp i en trappa som skurits ut ur en enda hel kauri-stock

Mats besöker en gum-diggers enkla boning

Här ligger en kauri-stock som är 100.000 år gammal, den är inte fossiliserad utan välbevarad som trä i mossen, t.o.m. löv finns kvar på vissa ställen.