Herregud vilken spännande rugbymatch det var igår kväll! Semifinal mot arvsfienden Australien, mycket känslor och lång historik. I mångas mening var detta den egentliga VM-drömfinalen, men fångkolonin förlorade oplanerat mot Irland i gruppspelet och hamnade därmed på "fel" sida i slutspelet. Men All Blacks spelade verkligen lysande och vann 20 - 6, blod rann från näsor och ögonbryn hos båda lagen, känguruna stod sig slätt. "They never turned up to play rugby" som de säger här.
Nästa söndag spelas finalen, mot Frankrike. Om vårt land var rugbytokigt innan, så kokar kvicksilvret ut ur termometern nu. Det går inte att undgå att ryckas med i landsfebern, tom oljekatastrofen tonas ner i media. I förståsigpåarnas ögon har Frankrike tagit sig till finalen helt otippat, inte spelat bra rugby, haft tur med domslut, och på något orättvist sätt knipit sin finalplats. Men man behöver inte vara Einstein för att haja att om All Blacks lyckas spela som de gjorde igår mot Australien ska grodorna inte ha en chans - men ingen tar ut världmästartiteln i förskott, tidigare års erfarenheter av VM-spel mot oberäkneliga fransoserna är mörka... Men tänk om... Jag är redan nervös.
Go - all the way - All Blacks!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar