Take on the Lake. Epilog

Nu var det avklarat! Mats sprang ett helt varv runt Rotoruasjön igår. Imponerande! Den som sprungit marathon vet att det är en tuff utmaning både fysiskt och mentalt. Man hinner få många sjunk, samt tänka väldigt många tankar under de där 40-45.000 stegen, både positiva (”det här känns bra, inga problem”) och destruktiva (”nä, uppförsbacke, nu orkar jag inte springa längre”). En sak är säker, har man fuskat med långpassen i uppbyggnadsträningen så straffar det sig. Mats sprang över mållinjen efter 4 tim 21 min. Lite längre tid än han önskat... men han var inte ens jättetrött efteråt, och idag mår han toppen. Det är minsann en konst att kunna ta ut sig!

Å jag då? Jovars, jag klarade personbästa på halvmarans hyfsat platta bana längss halva sjön, 1tim 54min. Det var faktiskt 5:e plats i min åldersgrupp! Hade naturligtvis tänkt springa ett par minuter fortare, men vi, coach Gayle (som sprang mycket fortare) och jag, skyller på den hårda sydvästliga motvinden! Hahaha, som sagt, man ska lära sig att ta ut sig också...

Totalt sett bjöd Rotorua en riktigt trevlig tävling, välorganiserad med ett kul tävlingsområde. Några minuspoäng för vår knöliga halvmarastart som skedde på en smal väg där all logistik klämdes in på samma plätt; alla köande bussar som lämpade av oss tävlande, toalettköer, köer till långtradare där vi lämnade in våra påsar med överdragskläder, gångare och löpare huller om buller, död igelkott i startfållan... Nåväl, det tog ett tag för alla att ta sig över startlinjen, men sen flöt det på bra, mot motvinden!

Uppladdning - pasta med sportdryck!

Snygg, vägvinnande stil :-)

Efter målgång...