Flera påskaktiviteter i Whangarei och hemma

Good Friday är verkligen en god och lugn dag här, det bästa är att ingen kommersiell reklam får förekomma i TV eller radio, bara det gör ju att man jublar! För programmen pågår ju precis som vanligt, det sänds inte bara gudstjänster eller spelas kyrkomusik, nänä, glada filmer och popmusik är helt OK.

Fast återigen förstår vi att lagstiftningen kring storhelger och näringsidkare är minst sagt krånglig och detaljsjuk. Generellt sett får inga butiker ha öppet, utom vissa undantagna, t.ex. bensinstationer, jourbutiker, turistbutiker, apotek - och hörohäpna, fastighetsmäklare - ifall man behöver köpa ett hus på långfredagen?!? För de restauranger (inte många) som har öppet gäller att de inte får servera alkoholhaltiga drycker utan mat. De butiker som har öppet får inte sälja "ej livsnödvändiga" saker, t.ex. nylonstrumpor eller spelkort. Frisörer får ha öppet och klippa folks hår på storhelger, dock inte sälja schampo eller balsam till dessa kunder! Lagstiftningen drabbar tydligen också städer olika, butiker i turisttäta Queenstown får hålla öppet i högre grad än närliggande Wanaka med något färre turister! Alltså, jag blev helt snurrig av den där genomgången av olika korkade lagar, som ändå inte kontrolleras ett dugg! I Wellington finns en (1) inspektör, och "hen" var inte ute och inspekterade dessa lagars efterlevnad på långfredagen... Dock döms tydligen i alla fall några näringsidkare varje år för brott mot helgfridslagarna, när de blir anmälda av allmänheten. Helt otroligt! Över åren har förvisso försök gjorts att ändra lagstiftningen, men nu svarade arbetsmarknadsdepartementet att de har andra prioriteringar.

Hursomhelst, som påskaftonsaktivitet i Whangarei hade jag valt ut ett par kortare vandringar som verkade kul. En var att gå upp på Mt Manaia, en drygt 400m hög bergsrygg med några lattjo upprättstående klippformationer på. Enligt maorierna är de en familj som blev förstenad efter att ha behandlat sin slav illa. Det tog väl en och en halvtimme att gå upp och ner. Tyvärr hängde regnmolnen över Whangarei på förmiddagen och Manaias topp var insvept i moln, vi satte oss och tog en medhavd fika på toppen ändå, samt hade vidunderliga utsikter över inloppet till Whangarei på vägen upp och ner - dock ej dokumenterad på foto!

 

Nästa stopp var till några grottor som heter Abbey Caves. När vi parkerade vid sidan av vägen vid stigens början möttes vi av en glad volontär som stod där, delade ut informationsblad och kunde berätta om grottorna. Ofta är såna här promenader väldigt tillrättalagda i NZ, med anlagda stigar och säkerhetsräcken. Inte här! Fanns knappt några skyltar och inga avspärrningar överhuvudtaget, fritt fram! Utrustade med våra pannlampor fick vi känna oss som grottutforskare när vi kravlade ner i ett svart hål och famlade oss fram så långt det gick utan att vada i mer eller mindre högt vatten med ålar och kräftor i. Istället släckte vi pannlamporna och njöt av komplett mörker, tystnad, och några lysmaskars svaga blåaktiga sken. Ovan mark gick promenaden bland fascinerande kalkstensklippor som legat under havet för många miljoner år sen. Vilken coola platser det finns att utforska!

 

 

Efter det gick färden åter till Auckland och firade påskaftonskväll hos familjen Arvidssons på jättemumsigt påskbord med svenskgänget. Komplett med sill, ägg, köttbullar och snaps :-) Resterande påskdagar gick åt till att avgifta kroppen samt träna oss i form till tävlingen nästa helg. Simma, cykla, springa...

Denna vecka har Mats åkt till Sydney för att jobba, och jag volontärarbetar inför helgens internationella triathlontävlingar, den här gången är jag delansvarig för informationsdisken, ska bli kul, hoppas på stort intresse och bättre väder än sist. Dock drabbades jag av ett mindre ryggskott igår, INTE skönt, idag har jag besökt kiropraktorn i ett försök att knäcka det rätt igen. Får se hur det går.