Anzac Day 25 april

Minns inte om jag skrivit om Anzac Day tidigare, 25 april är en helgdag i många länder härnere; förutom NZ, även Australien, Cooköarna, Niue och Tonga. Dagen ägnas åt att minnas och hedra dem som har stridit i Anzac (Australian and New Zealand Army Corps), samt nuförtiden inkluderas alla som tjänat och dött för sitt land i olika krig, konflikter eller fredsuppdrag.
 
25 april 1915, det datum då Anzactrupper landsteg vid Gallipoli under första världskriget ("The Great War"). Slaget vid Gallipoli blev ett synnerligen långt och blodigt slag för båda sidor, tiotusentals döda, som slutade med osmansk seger. Dagen blev helgdag 1920 i Nya Zeeland och 1921 i Australien. Dessutom i de franska byarna Le Quesnoy och Longueval, eftersom de befriades av Anzac-trupper. Totalt under första världskriget dog omkring 60 000 australiensare och 18 000 nyzeeländare - ett oerhört stort antal för dessa då små länder! NZ tömdes i princip på män i krigsålder.

Anzac-ceremonier hålls nu lite varstans, framförallt samlas man vid alla krigsmonument som finns i princip i varje by. Eftersom landstigningen vid Gallipoli skedde i gryningen så är gryningsceremonier den "mest officiella" formen. Den vid Auckland War Memorial Museum drar ut tusentals människor i ottan. En röd vallmo är den officiella symbolen som används för att markera dagen. Vanligast är att man köper en liten pappersvallmo på en nål att fästa på kläderna.

I torsdags sken i alla fall solen igen, efter en riktigt regnig onsdag, så efter att Mats och jag haft en härlig morgonsimning, gick vi hem för att väcka och dra ut Sigge och Sara på lite turistaktiviteter. Vi hamnade på Piha Beach ute på västkusten, fikade, strandpromenerade, gick upp på klippan mitt på stranden, Lion Rock, och njöt av utsikten. På sidan av Lion Rock finns minnesplaketter uppsatta med alla namn på dem från just Piha som stupat under de båda världskrigen. Kl 14 hölls således Pihas Anzac ceremoni därute på stranden vid de där plaketterna. En massa folk samlades och plötsligt marscherade en säckpipeorkester ut på stranden. Vi lyssnade på sång, bön, minnesord och reveljer, men ceremonins huvudnummer är kransnedläggningarna från alla möjliga lokala organisationer. Många var krigsveteraner som stod där i sina uniformer med många medaljer.

Vi njuter av sol och utsikt från Lion Rock:

 Säckpipeorkestern marscherar fram på stranden:

Bön och minnestal. Minnesplaketterna syns bakom på klippan:

 Kransnedläggning vid minnesmärkena:

På kvällen grillade vi lammfiléer till middag, mums. Sen på fredagsmorgonen åkte Sigrid och Sara iväg för att turista vidare i vårt underbara land någon vecka. Nästa fredag kväll har vi dock biljetter till rugbymatch, då förväntar vi oss att de är tillbaka!