Turistande i Northland, del 1

Oj, oj, hemma igen, och vad mycket vi har sett och upplevt, vad ska jag skriva om? Konstaterar i alla fall att vi lyckades segla under de absolut sämsta dagarna vädermässigt, resten av veckan var det lugnare vindar och sol… typiskt.

Efter seglingen baserade vi oss 5 nätter i turistiga Paihia, inget ställe att skriva hem om, men ett praktiskt centrum för regionens turistinfo, boende, utflyktsarrangörer, restauranger etc. En dag ägnade vi åt Waitangi, nationens formella födelseplats, 6 feb, 1840 signerade engelsmän och maorier grundfördraget vars innehåll debatteras än idag (se även: 6 feb). Waitangi ligger vackert på en udde med imponerande vyer över hav och öar. Där ligger ett restaurerat Treaty House, lilla huset där brittiske James Busby bodde med sin familj och där fördraget slutligen förhandlades, skrevs och signerades.

På området finns också Te Whare Runanga, ett stort maoriskt ”möteshus”, i princip byggt av träsniderier som alla symboliserar delar av maorisk historia, deras tro samt hyllning till förfäderna. Vår maoriska guide gav oss stora insikter i deras liv och leverne, och hur de lärde sig navigera hit från söderhavet. Kupe hette den förste maoriern som landsteg här för ca 1000 år sedan på norra Nya Zeeland, med uppgiften att bilda en ny koloni för sitt folk. (Thor Heyerdahl hade fel!)

Vi fascinerades också över en traditionell maorisk krigskanot, waka, den tillverkades för att fira fördragets hundraårsjubileum, och sjösätts en gång om året (japp, den 6 feb). 80 man paddlar och 4 styrmän. Man har uppmätt att den kan komma upp i en fart av 27 knop! Maorier är inga svaga människor…

Under två dagar irrade vi runt på småvägar längs nordkustens långa sandstränder och dramatiska bergsformationer, badade, vandrade, åt picknick och bara tog det lugnt. Häruppe odlas mycket citrusfrukter och vindruvor. Enligt vår guidebok: ”You have never tasted a mandarin until you have been to Kerikeri”. Naturligtvis köpte vi mandariner, goda, men man får minst lika goda i Sverige runt jul! Vi besökte också en vingård med namnet Ake Ake. Där köpte vi naturligtvis viner eftersom Mats heter Åke, annars betyder det ”For ever and ever” på maori.

Nu måste jag iväg, skriver vidare imorgon.

Waitangi Treaty House med stor flaggstång:

Te Whare Runanga:

Insidan av Te Whare Runanga, sniderier överallt:

Mats granskar 35 meter lång "waka" maorisk krigskanot, som heter Ngatokimatawhaorua

Jättestubben från ett av de tre enorma kauriträd som gick åt för att bygga waka:

Picknick vid Tauranga Bay:

Goda Kerikeri mandariner...

 Åkes vingård:

Klättrat upp på St Pauls rock med utsikt över Whangaroa Harbour: