Klappa rocka och sköldpadda. Franska Polynesien, del 2

Tisdag morgon hade Mats jobbat färdigt i Papeete, vi checkade ut från lyxresorten och tog inrikesflyg 45min nordvästerut till Bora Bora, berömd för sin vackra lagun, ultimata Söderhavsdrömmen, Victoria & Daniel åkte ju hit på sin bröllopsresa, bara en sån sak! :-). År 1942, efter attacken på Pearl Harbour byggde amerikanerna en landningsbana här, på en liten rev-ö (=motu), BB tjänade som försörjnings- och underhållsplats för södra Oceanien under kriget, och man kan väl anta att soldaterna också tyckte det var ganska najs här… kriget nådde ju inte hit. Till och från flygplats-ön kommer man bara med båt, de lyxigaste resorterna hämtar förstås med egna båtar, men vi tog transferbåten till lilla huvudbyn Vaitape, där vi hämtades av vårt hotell Maitai för vidare transport till pyttebyn Matira på den södra spetsen.

Vi hade bara två nätter på Bora Bora, så det gällde att maxa! Eftersom vattnet är det vackra så bokade vi en heldagstur med båt. Men gissa vad – när vi vaknade onsdag morgon öste regnet ner! Vår ENDA hela dag i söderhavsdrömmen, naturligtvis ska regnperioden börja då!? Nåja, regn hindrar knappast vattenaktiviteter. Tillsammans med två par fransoser och ett japanskt par tuffade vi iväg i en liten öppen båt. De hade i alla fall regnrockar till alla! Sexige Steven, iklädd polynesisk stringbyxa, spelade ukulele och roade oss med sång och musik. Dagen började med att mata stingrockor och hajar. Knappt hade vi satt fast båten i bojen på revet förrän djuren flockade runt oss. Inga problem att lära vilda djur när det vankas mat. På med mask och snorkel, och ner i vattnet bland ett tjugotal flaxande stingrockor och lika många revhajar som gled omkring. Vi höll oss på ena sidan av ett rep och Steven på andra, med en hink fisk som han slängde i hej vilt. Stingrockor verkar onekligen keliga, klättrar gärna på en och har inget emot att bli klappade och fasthållna. Hajarna cirklade mest runt oss och snappade åt sig den fisk som ingen annan hann till.

Andra stoppet var ”korallträdgården”. Faktiskt en av de finaste korallrev jag sett som snorklare, väldigt varierad och färgrik, samt massor av fisk som gärna flockades runt oss för att få lite fisk, och jag höll mig ifrån sjöborrarna! Sen började faktiskt solen titta fram igen för att värma upp oss. Vi tuffade vidare ett helt varv runt ön för att kolla in alla lyxresorts som byggts på de små korallöarna (motu) längs revet. Många stylthus över havet finns det! Många är världskändisarna som varit här eller ägt hus här. Men sedan globala finanskrisen sägs turismen halverats, speciellt från USA som är största marknaden, flera hotell och resorts har fått stänga eller dra ner drastiskt. Luggslitna, igenbommade stylthus ser tragiskt ut i detta paradis. Tufft att ha lyxturism som största inkomstkällan.

Vi kördes sen till en liten privat motu, komplett med palmer och vita sandstränder där vi tillbringade eftermiddagen. Vi fick god lunch och sen fick vi besöka och snorkla runt i deras lagoonarium. Till skillnad från den helt konstruerade varianten på vårt hotell i Papeete låg detta lagoonarium ett sund inhägnat med stålnät. Havsvatten strömmade igenom helt naturligt. Här levde alla möjliga fiskar, stingrockor, rev- och citronhajar, muränor och sköldpaddor. Sexige Steven pladdrade, spexade och simmade omkring med sin jättehink med betfisk, den kände alla djuren väl till! Inga problem att få klappa och mata djuren. Om vi tröttnade på fisk-kelandet återstod att promenera runt motun och koppla av i solen som höll sig framme resten av dagen...

KLICKA HÄR för bilder. (Det är för yxigt att ladda upp många bilder i den här bloggen...)

Bora Bora var tydligen först i världen med stylthus-resorts: