Simträning, ny fotdoktor och Nationaldagsfirande

Badhus är en skön frizon. I Glen Innes Aquatic Centre ser man verkligen kroppar av alla storlekar och former, och i detta land finns ingen brist på jättefeta människor. Alla i badkläder, som döljer, typ ingenting… Ingen skäms för det, ser det ut som. Och oavsett om man ser ut som en flodhäst kan man lika gärna simma som en säl. Inte för att jag orkar bry mig direkt, jag har fullt sjå att hänga med i tempot på den ”swimming squad” jag börjat med senaste veckorna. Nu när min häl bara vill springa lite lagom mycket finns tid att bättra på simtekniken.

Bassängen här är 33m lång, konstigt mått, något gammalt brittiskt? Hjärnan får ställas om att räkna 3 längder för 100m istället för 2 eller 4 som i Sverige. Jag crawlar i alla fall fram i långsammaste banan, flämtande och frustande. Alla simmar väldigt bra, idag pratade tränare Lynn om vikten av balanserade armtag och att kunna simma rakt, för i havet finns inga linjer på botten att följa. Således ska vi simma med stängda ögon. Blundande simmar jag i zick-zack och studsar mellan kakel och plastrullar… suck. Min räddning är Adam, gubben som simmar med fenor, när han tar av dem är han faktiskt osnabbare än jag, den ende! Fast jag tänker att ingen har väl någonsin lärt sig simma på torra land, jag är väl ändå på rätt plats? Dessutom är hotpoolen och bastun efteråt väldigt skön! Men bastun är gemensam – alla behåller badkläderna på, lite puritanskt är det i alla fall.

Min degenererade häl, ja, den har nog varken blivit bättre eller sämre. Dags att prova ny fotdoktor, James. Mats och jag sprang 10km i förrgår och hade tuffa 1km intervaller med Gayle igår morse, allt för att hälen verkligen skulle vara öm inför träffen med James igår. (Ingen mening att gå till fotdoktor utan smärta?!) Han hade varken bilder på sig själv eller medaljer på väggarna, bara medicinska diplom och anatomiska affischer, han var cool ändå. Direkt hittade han ömma punkten, tog fram anatomiska bilder, visade hur hälsenan fäster på hälbenet och ritade var min lilla envisa skada är. Och sen då? Ny sjukgymnastikövning och ismassage (burr) ordinerades, ett par skoinlägg provades ut, och inköp av nya joggingskor. Det hela kostade någon tusenlapp, exkl nya skor då… Återbesök om 6 veckor.

Traditionsenligt firade svenska föreningen vår nationaldag 6:e juni, som i år sammanföll med NZ helgdagen Queen’s Birthday. Pga långhelgen trodde vi i styrelsen att vi skulle bli lite ensamma. Vi samlades på en lokal krog, hängde upp våra svenska flaggor och bjöd medlemmarna på drinkar – då kom svenskarna! De strömmade till St Heliers! Kul när folk sluter upp. Vi skålade för Sverige, sjöng nationalsången och Den blomstertid nu kommer. Mycket stämningsfullt och trevligt, många nya ansikten och trevligt mingel.