Waikumete Cemetery - There and back again

Det kom ett mail till Svenska Föreningen från en släktforskande kvinna i Dalarna, som efterlyste sin släkt som hade utvandrat till NZ. Hon berättade bland annat om ett par som ligger begravda på Waikumete Cemetery här i Auckland.

Den som läser den här bloggen med någon regelbundenhet har möjligen uppfattat min nyfikenhet på kyrkogårdar! Eftersom Waikumete var en vit fläck på min gravplatskarta blev jag intresserad. Utrustad med en lapp med gravens rad och platsnummer lyckades jag få med mig Jo på utflykt en solig dag. Hon hade aldrig ”nöjesbesökt” en kyrkogård i hela sitt liv, låt säga att hon var lätt skeptisk.

Hade jag gjort liiite mer research innan hade jag t.ex. kunnat begrunda ett par fakta:

• Waikumete är NZs största begravningsplats, tillika en av de största i ’södra hemisfären’ 108ha, mer än 70.000 pers ligger begravda här.
• Begravningsplatsen är uppdelad i 5 stora områden som i sin tur är uppdelade i ett stort antal delområden där totalt 13 olika religioner finns representerade.

Hoppsan, 108 hektar är visst rätt stort! Redan vid huvudentréns informationstavla anade jag oråd. Min lapp saknade viktig information – vilken religion?? Hmmm… Muslim? Wesleyan? Non Conformist? Progressive Jewish? (Vaddå?) Urupa? (Hursa?). Kartan ser ut som ett brokigt lapptäcke, religionerna är färgkodade + områden för dödfödda, fattighjon och soldater. Jo tittar uppfordrande på mig… en rationell chansning är nog på sin plats, svenskättlingar borde väl vara protestanter?!? Naturligtvis ligger inte ALLA protestanter tillsammans, utan utspridda här och där på nio delområden. Hmmm…

Första protestantområdet vi kom till var i total oordning, gravarna verkade ligga huller om buller, inga rader, inga nummer, gammalt och nytt om vartannat. Ungefär som att man fick ta dit sin kista eller urna och gräva en grop där man ville… En del stenar helt mossbevuxna och några trasiga. Detta börjar likna ett sisyfosuppdrag… Nåväl, solen sken, Waikumete var fridfullt och vackert, så vi vandrade vidare bland böljande kullar och träddungar. Några protestantområden var faktiskt strikt lutherskt utförda; spikraka rader med uniforma gravstenar – dock ingen tur där heller. Efter ett par timmars vandring bland stenar, kors och mausoleum, rad upp och rad ner, skrapat oläsliga gravstenar och betat av alla protestantområden utan framgång föreslog jag glatt – kanske var de Presbyterianer?! Men vid det laget hade vi båda fått nog av promenad i dödens boning utan picknickkorg och noll fik i sikte. Fast Jo påstod att hon fann det hela riktigt intressant också J

[Klipp till ett par veckor senare:]
En ny solig dag lyckas jag locka Mats på promenad i samma kyrkogård. Lite noggrannare research visade att de var katoliker! Vem anade det? Nu visste jag i alla fall exakt vilket område vi skulle till – ”tar bara 10min, älskling!” Katolikområdet har 14 rader och vi ska till rad 12… en baggis att hitta… not! Räknade fram rad 12 från både höger och vänster sida, upp och nerför raderna, två par ögon letar… inte en Anderson i gravsiktet! Aaaaaaargh… hur räknar kiwis egentligen!?! Nu dj-r, varenda sten i området ska scoutas! Klafs, klafs, allt regnande har gjort gräsmattor minst sagt vattensjuka… gummistövlar hade varit en bättre idé...

EUREKA! Trägen vinner! Där är gravstenen, i rad 6 - vilket i kiwiräkning innebar att området egentligen hade 28 rader!

Pust. Mission completed. För guidad tur av Waikumete – ring mig!

Lite olika varianter.

Less is more?! "Addy" - alla vet väl vem det är:

More is always more! Man tager vad man haver, inkl Corona ölflaskor, well...

Fint med träd vid gravar, men man kanske ska tänka lite mer långsiktigt?

Protestanter i rigorös luthersk ordning: 

Lite mer bohemiskt hos Anglikanerna (eller var det Wesleyanerna?):

Platta, liggande gravstenar hos katolikerna:

Och här är den vi sökte!