onsdag, mars 10, 2010

Cikadornas sång

Det surrar och klickar oupphörligen utomhus, från buskar, trädstammar, grenar, överallt. Man kommer inte undan, det håller på hela, hela tiden. Att stänga våra englasfönster hjälper föga. Öronen börjar vänja sig, men ibland går det på nerverna… Har nu lärt mig att cikadornas sång är ett typiskt sommarljud, känns mycket bättre. Ibland irrar de in i huset, inga flygkonstnärer direkt, surrar, bonkar in i möbler och väggar tills man lyckas jaga ut den igen… Otroligt att en 4-5cm stor insekt kan bullra så mycket!

Fascinerande djur faktiskt, honan lägger sina ägg i trädens bark, små larver ramlar sen ner på marken där de borrar ner sig i jorden och suger sav från trädets rötter. Där kan larven ligga i upp till 17 år!! Snacka om törnrosasömn! Och plötsligt, en härligt varm fuktig sommardag, kryper feta larven upp ur jorden, lägger sig i solen där den spricker och ut kryper en stor cikada, komplett med genomskinliga vingar. Och nu återstår bara för den att hitta en partner och fullborda kretsloppet. Det är (föga förvånade) bara hanar som för allt oväsen i syfte att locka till sig en hona. Jag inbillar mig att det hela onekligen måste funka rätt bra eftersom det verkar finnas cikador ÖVERALLT!

Cikada på vår husvägg:

Inga kommentarer: